Cancern tog ditt liv
och du tog mitt liv med dig

Jag är desorienterad och ändå inte
Pendlar mellan att be på bara knäna om att
bli tagen
här och nu
Hon svarar: Jag vill, men kan ju inte
och pendeln slår åt
slag och bett, vassa ord och torka

Jag försöker hitta mitt mellanläge
kanske mig själv

Några började så smått för några år sedan. När jag då fick veta att redan 3 månader gått blev jag dels besviken för att jag inte ens fått veta att de under en tid försökt, sedan blev jag rädd för att förlora min vän som skulle ägna sig helt åt någon annan än mig.

Nu för tiden blir nyheten en glad nyhet och det är ganska kul att se deras mage växa. Och det är ganska kul att leka med barnen en stund...

Det råder barnaboom i vänkretsen, både heterosarna och homosarna förökar sig och visst finns lite besvikelse och rädsla kvar men framför allt känner jag att...

... det är också väldigt skönt att kunna åka hem, sova hela natten, kunna älska med min kvinna utan avbrott, inte ha någon mellan oss som skiljer oss åt...

Nej, jag är fortfarande i det ”stadiet” att jag vill jobba för att få min kärleksrelation att fungera. Jag vill ha roligt med min kvinna i första hand. Därtill behöver jag växa lite till för att kunna hjälpa till att få ett barn att växa.

Så, allt i allt är jag ganska lugn i dessa barnaboomstider.

Jag alstrar kyla,
och fryser
men när det gör för
ont
då gör det ondare
att hoppas

Lägg dig på magen, älskade, naken, helt naken. Jag lägger mig till vänster om dig, tätt, värme mot värme, jag tar din vänstra hand och lägger den mellan mina lår och kilar in ditt lillfinger mellan mina läppar. Jag smeker din nacke, dina skuldror, dina axlarna, kupar min hand om din högra, smeker den och kysser din vänstra, väter den. Ryggen, den skålade svanken, lägger handflatan mot och trycker lätt, vibrerar lite. Leder handen över ändan, smeker med handryggen och handflatan mellan kullarna, i springan, längtar dit och djupare. Du suckar tungt. Somnar min älskade.